Hårborttagningens historia: Varför håller vi på såhär?

En tidslinje för hårborttagning genom tiderna

Normen för regelbunden hårborttagning, speciellt för kvinnor, grundar sig i mer än bara skönhetsideal och speglar även förändringar i historia, mode och kultur.

För status och renhet

Från det forna Egypten finns några av de tidigaste tecknen på att både män och kvinnor höll på med hårborttagning i diverse former, främst kopplat till faktorer som renhet, status och ritual snarare än skönhetsideal per se. Kroppsvård i allmänhet, med hårborttagning som en del av det, var viktigt både socialt och religiöst för att signalera kontroll och renhet.

Oljor, salvor och parfymer användes regelbundet för att rengöra, mjukgöra och skydda huden. Dessa skönhets- och hygienrutiner var en integrerad del av vardagslivet och varierade sannolikt mellan olika sociala grupper, där tillgång till mer avancerade produkter och behandlingar kunde spegla social position. Kroppshår associerades ofta med orenhet, och renhetsideal spelade en viktig roll i religiösa sammanhang där präster följde strikta hygienrutiner, vilket inkluderade regelbunden kroppsvård och rakning.

Från frätande ämnen till röntgen 

Hårborttagning var inte helt ofarligt, under 1800-talet förekom det metoder för hårborttagning som kunde innehålla frätande och giftiga ämnen som arsenik och när elektriciteten blev mer tillgänglig på 1870-talet, ökade populariteten av elektrolys. Under behandlingen för man ned en elektrisk nål i hårsäcken för att förstöra den, en behandling som inte bara var dyr och tidskrävande utan även smärtsam.

När vi sedan kom in i 1900-talets första hälft förekom det behandlingar som till och med använde röntgenstrålning som metod för hårborttagning. Att kvinnor utsatte sig själva för dessa risker grundade sig i mångt att kraftig hårväxt kunde leda till brist på social acceptans och status.

Ärmlösa klänningar: Modet som gjorde hårfria armhålor till norm

I början av 1900-talet förändrades modet för kvinnor och klänningar med kortare ärmar eller ärmlösa modeller blev allt vanligare - delar av kroppen som tidigare nästan alltid varit täckta blev nu synliga. Som en följd av detta kom armhålor i fokus och skönhetsindustrin såg direkt en möjlighet. 

Gillette lanserade den första rakhyveln, Milady Décolleté, direkt riktad till kvinnor och i reklamkampanjer kunde armhålehår beskrivas som "oattraktivt" och "ohygieniskt". Förändringarna i modet för kvinnors kläder gjorde på så sätt att en ny norm för hårborttagning växte fram.

‍

Andra världskriget och nylonbristen

Modet förändrade inte bara normen kring hårborttagning av hår i armhålorna, i takt med att kjolar och klänningar blev kortare kom även kvinnors ben mer i fokus. Det kortare modet ledde till att kvinnor började använda hudfärgade strumpbyxor, något som tidigare främst använts ur värmesynpunkt, och under 1939 så gjorde nylonstrumpbyxor världsdebut. Nylon tillverkades i mångt för att kunna ersätta dyra och känsligare naturmaterial som silke. Men efter att nylonstrumpor kommit ut på marknaden och snabbt blivit något som fanns i de flesta hushåll, gav andra världskriget en brist på materialet.

Under andra världskriget så började nämligen nylon att användas till andra saker än just strumpbyxor, man tillverkade bland annat fallskärmar och annan militär utrustning. Även om nylonstrumpbyxor då inte var lika tillgängliga, var kvinnors ben fortfarande synliga i vardagen. Rakning och andra former av hårborttagning blev då ett sätt att efterlikna utseendet av strumpbyxor eller “slät hud”. Nylonbristen bidrog på så sätt till att benrakning ytterligare normaliserades.

Motrörelsen mot det hårfria kroppsidealet

Under 1960- och 1970-talet började samhällets etablerade skönhetsideal ifrågasättas och med det även normerna kring hårborttagning. I takt med den feministiska rörelsens framväxt växte också en motreaktion mot hårborttagningsnormen fram. Om den hårfria kroppen historiskt bidragit till social status och acceptans, så blev kroppsbehåring nu istället en symbol för självbestämmande och ett ställningstagande mot idén om att kvinnors kroppar ständigt behövde anpassas för att uppnå social acceptans.

Hårborttagning idag

Hårborttagning har i stor utsträckning gått från att vara kopplad till ritual, status och renhet till att idag vara mer av ett individuellt val, även om normen fortfarande generellt är stark speciellt för kvinnor. 

Metoder har (tack och lov) utvecklats kraftigt och förutom de mer traditionellt lättillgängliga  alternativen som rakning, vaxning och sockring har mer långsiktigt verkande alternativ och behandlingar som IPL eller laser blivit än mer tillgängligt för en bredare skara.