Hana Jamali: Psykologen om kroppsångest, hudproblem och skam

Vad riskerar vi, psykologiskt, när vi jämför våra kroppar med andras?

"Det som händer är att vi riskerar att hamna i en upptagenhet som hindrar oss från att leva de liv vi vill leva. Jämförelsen kan göra att vi lägger oss till med vanor som är osunda – sådant vi gör för att uppnå vissa ideal, men som i själva verket kan ha motsatt effekt på vårt mående.

Jämförelse är också svårt eftersom vi idag ofta bara ser glimtar ur andras liv, och då är det lätt för hjärnan att dra snabba slutsatser: 'De har en snygg kropp och ser lyckliga ut, alltså kommer en snygg kropp att göra mig lycklig'. Det kan leda till att vi slutar göra sådant som faktiskt gör oss lyckliga.

En annan sak med jämförelse är att det blir svårt att slappna av och uppskatta det man redan tycker om med sin kropp. Man slutar se vad kroppen gör för en och hamnar i en ständig strävan efter att förändras och bli som man tror att andra är. Det kan göra att man aldrig blir nöjd. Att leva med konstant missnöje lägger som ett grått filter över allt det man egentligen värdesätter och tycker om – och det gör i sin tur livet tråkigare."

Vad finns det för konkreta verktyg för den som fastnar i jämförelse i stunden, till exempel på stranden?

Psykologens råd: Så gör du för att släppa kroppsångest på stranden

1. Lev mer efter din värderande riktning: "En konkret sak är att leva mer efter sin värderade riktning. Det är en metod inom terapi som handlar om att försöka leva utifrån det man egentligen värderar högt i livet. På stranden kan det vara att slappna av och läsa en bok och faktiskt vara närvarande i det, eller att leka med sina barn. Upptagenheten av jämförelsen gör att vi tappar fokus på det vi värderar och lägger tiden på annat. Om vi istället tänker 'jag vill leka koncentrerat med mina barn i vattnet i tjugo minuter' så tränar vi per automatik hjärnan att få ett annat fokus. Det är ingen quick fix, men det är ett av de mest kraftfulla verktyg vi har."
2. Acceptans: "Något annat som hjälper är acceptans. Det låter enklare än vad det är, men det går att träna upp som en färdighet. Det kan handla om att aktivt titta på en kropp man tycker är fin och öva på att stanna kvar där, utan att låta det glida över i jämförande tankar. Hjärnan vill gärna ta nästa steg och börja jämföra, ibland nästan automatiskt. Men när du märker att tankarna rör sig dit kan du träna på att låta dem finnas där utan att lämna det du håller på med. Tanken 'jag önskar att jag hade en lika fin kropp' behöver inte bekämpas. Den får finnas. Det är vad du gör med den som avgör hur mycket makt den får. Om du kan låta tanken passera och ändå fortsätta leka med dina barn, prata med din kompis eller bara ligga kvar i solen, så tränar du faktiskt upp den här förmågan varje gång."

Om man vet att sommaren brukar bli jobbig, finns det något man kan göra för att förbereda sig?

"Det absolut bästa är att bestämma sig för vad man vill att sommaren ska innehålla, och vilka fällor man brukar gå i. Gör en liten intervju med dig själv. Till exempel: Hur påverkar min skärmtid min jämförelse och kroppsfixering – kan jag ändra något där? Hur påverkar det mig att vara upptagen av hur jag ser ut på stranden – kan jag istället fokusera på vad jag vill göra där? Vilka är mina egna fungerande strategier? Vad brukar inte fungera? Vad gör det värre?

När du klargjort det blir det lättare att se var du lägger din tid och energi, och att göra annorlunda. Ofta är det andra beteenden och ett annat fokus som hjälper oss att bryta mönstren. Den allra viktigaste frågan du kan ställa, tycker jag, är: Vad vill jag att mitt liv ska handla om – och hur gör jag för att få mer av det?"

Psykologens frågor: För att förebygga kroppsångest

• Vad vill jag att mitt liv ska handla om – och hur gör jag för att få mer av det?"
• Hur påverkar det mig att vara upptagen av hur jag ser ut på stranden – kan jag istället fokusera på vad jag vill göra där?
• Hur påverkar min skärmtid min jämförelse och kroppsfixering – kan jag ändra något där?
• Vilka är mina egna fungerande strategier?
• Vad brukar inte fungera?
• Vad gör det värre?

‍

För den som känner skam över hudbesvär som akne, psoriasis eller eksem: Hur kan man förhålla sig till den skammen?

"Skam är en väldigt stark känsla som lätt kan ta över våra liv. Många lägger mycket energi på att få bort skammen, att undvika den till varje pris. Men det finns en mer effektiv väg, och det är att faktiskt möta sin skam och lära känna den. Var sitter den i kroppen? Hur känns den? Vad gör den med dig – drar du dig undan, vill du försvinna, blir du irriterad? Ju mer du förstår hur din skam beter sig, desto svårare har den att styra dig utan att du märker det.

Man kan också behöva förbereda sig mentalt på att folk kanske kommer att titta, och bestämma sig för hur man vill förhålla sig till det. Har vi tidigare varit med om att folk tittar så kommer vi med stor sannolikhet att skanna omgivningen mer noga och leta efter tecken på att andra tittar – vilket gör att vi lätt övertolkar blickar. Generellt kan man trösta sig med att folk inte är på långa vägar så intresserade av det som besvärar oss själva som vi tror. Och skulle man ändå få en granskande blick på sig kan man försöka exponera sig för den tanken i förväg.

En annan fråga man kan ställa sig är hur livet skulle se ut om vi lät alla människors granskande blickar styra oss. Det skulle troligen leda till ett ganska ledsamt och isolerat liv."

För den med en synlig hudåkomma: Hur hanterar man andras blickar eller frågor?

"Genom att exponera sig för att folk kommer att titta. Många lägger sin energi på att försöka få andra att sluta titta, eller blir väldigt upptagna av om de tittar eller inte. Det är en kamp man inte kan vinna, och den tar enorm energi.

Om du i stället utgår från att människor kommer att titta, och tränar på att låta det betyda mindre i ditt liv, blir det också lättare när det väl händer. Det kallas exponering och är en av de mest välbeforskade metoderna vi har inom beteendeterapi. I grunden handlar det om att inte sluta göra sådant som spelar roll för oss av rädsla. Om andras blickar gör att vi undviker vissa situationer, tar på oss kläder vi egentligen inte gillar eller gör annat för att minska uppmärksamheten, så hämmar vi oss själva på ett sätt som blir väldigt begränsande i längden. Om vi i stället kan stå ut med att blickarna och frågorna ibland finns där, får vi större frihet i våra liv."

"En annan fråga man kan ställa sig är hur livet skulle se ut om vi lät alla människors granskande blickar styra oss. Det skulle troligen leda till ett ganska ledsamt och isolerat liv."

^{@psykologhanajamali}

‍